Jovisst. Äntligen ser jag ljuset i tunneln. Det är en bit kvar att gå. Men bara att kunna se framåt, och inte stå still i gråzonen och trampa, känns helt fantastiskt. Vilken lycka. Vilken frihet. Vilken känsla. Nu ska jag bevara den. Känna att jag är värd den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar